Dagbok - Hemresa Lagoon 440

2007-04-20 | Godmorning Biscaya

Klockan är 9 på morgonen och jag har gjort min första natt som "långseglare". Vi startade i går kl 18,15 från Les-Sables vid franska Biscayakusten för att segla en Lagoon 440 till Danmark.


Ombord är Örjan Berg och jag tillsammans med den danske kunden Ole John och hans kompis Ole Nilsen. Eftersom dom heter Ole båda två har vi döpt dom till John och Nils.

Vi startade vår resa från Skavsta flygplats i går kl 6,40 med planet till London och så fick vi vänta där till kl 16.00 innan planet till Nantes i Frankrike gick. Örjan och jag tillbringade hela dagen på en pub framför våra datorer för att lära oss ett nytt navigeringsprogram. Okey vi tog någon öl också, men det är svårt att låta bli när man är på en pub i 7 timmar.

I Nantes mötte vi danskarna och åkte med en hyrbil till leveranshamnen i Les-Sables. Det är en riktigt mysig stad med en stor småbåtshamn där det ligger båtar i absolut alla storlekar och prislägen. Runt hamnen ligger det flera små trevliga restauranger och dessutom båt och båttillbehörsaffärer så det är inga problem att införskaffa utrustning om det fattas något till båten.

Vädret var kanon med ca 20 grader i skuggan men ingen vind, så jag blev tvungen att införskaffa ett par shorts eftersom jag missat att ta med det. Vi kom dit på kvällen så ingen från varvet fanns på plats, men Örjan hade kommit överens om att dom skulle gömma en nyckel så vi kom in i båten.

Ole sken i ansiktet som ett barn på julafton när han klev in i sin splitter nya båt och han har föresten flinet kvar ännu. Det är naturligtvis en härlig känsla att kunna hämta en båt av den här kalibern, som dessutom är ny.

Vi hade skickat ner massor av utrustning till båten med lastbil, och det skulle ha varit lastat när vi kom dit. Men det var missat så vi hade inga sängkläder eller täcken när vi skulle sova i båten. Vi tyckte att det var ganska varmt så vi startade inte värmaren när vi gick och la oss, vilket vi fick ångra då vi vaknade mitt i natten och frös så inne i h-vete.

Grejorna fick vi sen på torsdagsmorgonen så det var bara att börja jobba med båten. Utrustning som livflotte, husgeråd, sängkläder mm skulle bäras in. Dessutom monterade Örjan en inverter som omvandlar 12 volt till 220, vilket underlättar laddning av telefoner och datorer mm. En gennaker hade också skickats ner som även den monterades.

Örjan och Ole "John" gick igenom båten med en leveransman från fabriken och under tiden åkte jag och Ole "Nils" och handlade mat och proviant som skulle räcka en vecka. Dessutom fanns det ju inget i båten så toaborstar, toapapper, diskmedel, städutrustning mm var ju också nödvändigt att skaffa.

Jävlar vad grejor vi bar ut från affären. Det var nätt och jämt att det fick rum i bilen.

När vi sen kom tillbaka till båten hade tidvattnet gått ut, vilket innebar att bryggan sjunkit med 5 meter mot högvatten. Det blev besvärligt att bära ombord alla grejor då landgången mellan kajkanten och flytbryggan lutade kraftigt neråt. Det var nästa så det gick att åka rutschkana på baken ner med kassarna.

Vi var inte ensamma om att hämta Lagoon båt vid bryggan. Det låg 9 båtar där spritt nya som väntade på nya ägare. En Lagoon 420 stack iväg bara tjugo minuter före oss på väg till Aten. Den hade en besättning på tre killar som jag tror var leveransseglare till yrket. Jag ficktillfälle att titta in i den båten, och den var verkligen bra disponerad. Jag har tyckt när jag tittat på broschyren att den ser trevlig ut. Jag blev förvånad att den var så rymlig. Och lösningen med förkojerna var trevlig. Det var kul att titta när dom åkte ut ur hamnen med nästan ljudlösa elmotorer. Det verkade vara bra drag i motorerna ändå

Klockan 18,15 var vi klara med allt och kunde kasta loss från kajen och styra ut mot det ökända Biscaya. Solen lyste och det var nästan vindstilla inne i hamnen, så det var ingen av oss som kände så stor respekt för havet just då. Väl ute ur hamnen blåste det i alla fall ca 7 m/s så det var bara att hissa trasorna.

Ganska märklig känsla att hissa segel för första gången på en båt, och sen veta att dom förhoppningsvis inte ska tas ner på en vecka.

Vi fick en bra bog med vinden in ca 60 gr på styrbordssidan och den höll sig mellan 6 och 8 m/s så vi bestämde oss för att sätta gennackern. Jävlar vad bra båten gick när vi fått ordning på grejorna, och Oles flin blev bara bredare och bredare. Vi såg nog inte så ledsna ut vi andra heller, det var en perfekt början på resan. Efter ett tag satte vi på autopiloten och satte oss på fördäck allesammans och skålade i bubbel för Ole och hans nya "Kvinna".

Vid 8 tiden åt vi middag. Ole "Nils" visade framfötterna som kock och hade lagat till en utsökt måltid bestående av dansk böef och lök. Till den åt vi pommes chateau och en skit god stark sås gjord på tomatpure och en hel del vitlök. Till det drack vi en utsökt Bordeaux som jag köpt i en 10 liters dunk.

Vi seglade mellan 6,5 och 8 knop i en vind på 6 till 8 meter så det var redan från början en behaglig resa. Eftersom vi har 1040 distans till Göteborg år vi inte vänta för länge med att starta motorn om vindstyrkan minskar. Med en snittfart på 6 knop tar det 7,2 dygn eller 173 timmar att nå dit.

Om vi ökar till 7 knop tar det 6,2 dygn eller 149 timmar, så en knops ökad fart innebär att vi är framme ett dygn tidigare. Därför har vi bestämt att starta motorn om vi går under 6,5 knop under en längre tid.

Örjan har planerat resan på ett föredömligt sätt. Vi går på passlista i tre timmar åt gången, med en andrevakt som ska vara påklädd och klar att rycka in om det behövs. Andrevakten kan dock ligga och sova om vi inte har hårt väder eller andra problem.

Vi är också noga med säkerheten. Ett band har satts upp från för till akter på bägge sidor om båten, så vi kan sätta säkerhetsselen i det om vi går upp på däck. På natten är det obligatoriskt med flytväst och sele så fort vi går upp på däck.

Jag gick min första vakt som styrman på kvällen mellan 9-12. vi hade fortfarande bra vind och jag kunde segla ca 7 knop utan motor ända fram till klockan 11. Då fick jag starta en motor, men vi behöll seglen uppe. Redan vid 1800 varv på motorn gjorde vi mellan 7 och 8 knop. Marchfart är annars 2400 varv så nu gjorde vi bra fart med segel och motor utan att göra slut på för mycket bränsle.

Jag måste erkänna att det kändes lite konstigt i början att sitta ensam uppe på bryggan i mörkret och tokstirra in i mörkret utan att se något. Det tar tid innan man vågar lita på instrumenten. Kom ihåg att det är första resan för mej. Men efter ett tag så blir man van, och törs sitta korta stunder nere i båten och bara styra med elektroniken.

Klockan 12 avlöste Örjan mej, och det var förbaskat skönt att krypa ner i bingen. Vi hade ju inte sovit så mycket under två dygn nu, så jag var ganska sliten. Men att somna var inte lätt. Jag är inte van att sängjäveln rör sig när jag sover. Men efter en timme slocknade jag, och vaknade inte förrän kl 8. Jag tror att man vänjer sig snabbt. Just nu när jag sitter och skriver har vi gått 121 distans med en medelfart på 7,1 knop. Nu blåser det ca 5,5 s/m så vi har en motor på. Det är 19gr varmt och solen skiner. För en timme sedan ropade Ole att det var "marsvin" i sjön, och jag fattade inte vad han menade. Det var 6 delfiner som simmade framför båten och såg ut att ha det jävligt roligt. Dom simmade nästan under båten ibland, så vi såg dom riktigt nära. Där brände jag nog ca 20 kort med kameran. Något hoppas jag kommer med.

Håll med om att det är för jävligt att man ska ha det så här tråkigt en vanlig dag på jobbet!!



2007-04-21 | Godmorning Engelska kanalen

I dag när jag vaknade var vi i engelska kanalen utanför ön jersey. Vi fortsätter vår färd utan några som helst problem. Vi har nu avverkat 300 distansminuter och håller medelfart på 7,5 knop vilket vi är nöjda med.

Tyvärr har vi gått mycket på motor då vinden har envist varit rakt emot oss. Delvis har det också varit för svag vind. Naturligtvis kan vi kryssa med långa trevliga bogar, men eftersom vi har så långt att åka har vi inte tid som räcker. Natten har varit lugn, men vi har haft en hel del av relativ kraftig sjö, vilket gjort att det var lite svårt att sova. Dock inte för mej. Jag hade vakten 9- 12 och när jag gick av så somnade jag efter bara några minuter. Sen vaknade ja klockan halv 8 i morse så jag kan inte klaga.

Ole "Nils" hade det inte lika bra. Han sov i en förkabin och påstår att vid några vågor hängde han i luften. Det är betydligt lugnare i dem bakre kabinerna, så just nu ligger han och snarkar i min säng.

I går fick vi uppleva starka tidvattenströmmar. I havet väster om Brest ligger det två långa rev ut med betydligt grundare vatten än runt omkring. Då uppstår det kraftiga strömmar när så stora vatten mängder som rör sig av tidvattnet ska passera området. Örjan hade räknat ut att vi skulle få medström så vi var aldrig oroliga att åka över reven. Det är ingen fara att gå på grund, det var som minst 6 meter under kölarna, men med stark motström är det väldigt besvärligt ändå.

När vi kom till området hade vi en medström på hela 4 knop. Vi hade 10 sekundmeters motvind så vi tog ner seglen och startade båda motorerna för att ha god manöverförmåga i det strömma vattnet. När det är så här strömt så uppstår en jävla massa virvlar och konstigheter i havet.

Det var en märklig upplevelse att åka med 7 knop genom vattnet, men trots så stark motvind gjorde vi faktisk fart på mellan 10 och 11 knop. Dom strida strömmarna slet ordentligt i båten så autopiloten hade svårt att hålla en rak kurs. Vi kopplade ur den och körde manuellt genom området. Vi kom ifatt en stor segelbåt på ca 50 fot och den hade trots sin storlek det jäkligt skvalpigt i sjön. Här såg vi skillnaden mellan en katamaran och enskrovsbåt väldigt tydligt.

Trots att båten slets hårt av strömmarna rasade inte saker omkring i båten. Vi hade glömt kvar kaffekoppar på diskbänken och dom hade inte ramlat i golvet.

Lunchen i går bestod av danska smörrebröd och den spartanska middagen på kvällen blev tournedos med en pepparsås förstärkt med en skvätt calvados och minst 6 deciliter flöde.

Till det åt vi bakpotatis, grönsallad och kokta morötter och haricot verts. Med den här danska dieten kommer jag förmodligen att gå tillbaka till min gamla vikt.

Vi har just nu solsken, 16gr varmt och ca 7meters vind. Även i dag har vi haft besök av delfiner som simmat runt båten. Det var 5 stycken som även gjorde riktiga hopp runt båten.

Vi håller en kurs snett upp genom engelska kanalen och räknar med att gå ganska nära klipporna vid Dover för att få se dom från havet.



2007-04-22 | Godmorning Dover

Ja fast det var inte riktigt sant för mig. Jag hade vakten igår mellan 03-06 så när vi anlände till Dovers vita klippor vi halv 8 tiden hade jag varit vaken länge. Jag har läst massor av reseskildringar från människor som seglat i dessa farvatten, och engelska kanalen har alltid framstått som jävligt besvärlig och rikt trafikerad. Därför är jag väldigt förvånad att vi inte sett fler fartyg och småbåtar på vår resa genom kanalen. På nätterna går vi hela tiden med radarn på och v i såg inte speciellt många båtar. Jag tror att jag såg som mest 4 båtar samtidigt på radarskärmen, och då har vi den ändå inställd på 6 distansminuter. Först när vi kom upp mot Dover blev det mer trafik, men inta var det trångt som jag hade räknat med. Men okey, fartygen som vi ser är jävligt stora.

Att ha radar i en fritidsbåt är ganska nytt. Jag måste erkänna att det tog ett bra tag innan jag förstod vad jag såg på skärmen. Men när man har hajat hur det funkar, måste jag medge att det är både roligt och väldigt sjösäkert. Man kan på den här radarn låsa ett eko på en båt, och sen se vilken fart och riktning den har. Man ser den på radarn mycket tidigare än man ser lanternorna, trots att vi snackar om stora bjässar. Överfarten har gått lika smidigt som resten av resan, men ibland kommer det riktigt höga svallvågor. Vinden medgav inte segling i natt heller, dels var den för svag och dels kom den från fel håll.

När vi kom fram till Dover var det lite dimmigt, men när morgonsolen började värma så fick vi se de berömda vita klipporna i stark morgonsol. Vackert och mäktigt. Jag hade väckt Ole "John" som skulle ta över efter mej och vi bestämde att gå närmare kusten för att se härligheten. Vi väckte dom andra och så tog vi gemensamt morgonkaffe på bryggan samtidigt som vi beundrade de vita klipporna. Vinden var bara 3 meter och vi tuffade fram i ca 3 knop ivrigt fotograferande för att bevara minnet. Just sådana stunder glömmer man inte i första taget. Vi hoppas att några av de säkert hundra bilderna vi tagit blir bra, så vi kan lägga ut dom på hemsidan, oxbom.se

När jag skriver detta är klockan halv 3 på eftermiddagen, solen skiner och vinden är alldeles för svag för segling. Vi satte i alla fall storsegel. Gennaker och genua ett tag och stängde av dieselspinnakern för att njuta av den beryktade Nordsjön. Den var i dag snällare än Bråviken hemma brukade vara så vi kom väl upp i ca 4 knop. Men med en kall Tuborg och ett glas gammeldansk på fördäck kändes livet ändå ganska okey. Nu har vi kommit in i en behaglig lunk om dagarna. Vi läser och slöar i största allmänhet. Eftersom vi haft så väldigt snällt väder har vi kunnat vara ensamma på nattvakterna vilket har gjort att alla fått sova hur bra som helst.

Det är dessutom kul att inga konflikter har uppstått mellan oss fyra på båten. Vi trakasserar varandra så mycket det går. Naturligtvis håller vi svenskar ihop, men danskarna tar varje tillfälle att ge igen. Målsättningen är för oss att lära danskarna att snusa innan vi når Danmark, men jag måste erkänna att det verkar bli svårt.

Men visst måste en riktig seglare kunna ta en snus??

Vi funderar på att överge tanken på att segla till Göteborg som det var planerat. Att vi skulle dit var mest för att Örjan och jag lättare skulle ta oss hem med alla grejor vi ska ha med oss. Nu lutar det åt att vi tar Kielkanalen till Danmark och att Ole får skjutsa oss med bilen till någon färja som går till Sverige. Det är något som jag verkligen hoppas eftersom jag kommer att gå den vägen nästa gång jag hämtar en båt. Och nästa gång är det jag som ska vara skeppare och ta det övergripande ansvaret för resan.

Med tanke på det är det faktiskt synd att denna resa gått så lätt. Jag hoppas på lite rejält blåsa med vågor innan vi är hemma, så jag får se om jag pallar trycket. Ett litet elddop fick jag i dag då storfallet fastnat runt en spridare, så jag fick äran att åka båtmansstol upp i masten för att fixa det. Då var jag glad att det var nästan stiltje. Okey jag åkte inte högre än till första spridaren (Örjan vill påstå att jag hade fötterna kvar på däck) men det är tillräckligt tufft för en gammal gubbe som jag.

I dag har vi sett en tumlare som i lugn takt kom simmande i mot oss. Han hade till skillnad från de glada delfinerna ingen lust att göra oss sällskap, utan simmade vidare utan att ta någon notis om oss.

2007-04-23 | God morgon Holland

Det har blivit en vana att vakna upp i ett nytt land varje morgon. Klockan är just nu halv 9 på morgonen, det blåser bara 2-3 meter och det är nästan ingen sjö. Vi befinner oss utanför Hollands kust och går i en trafikpassage angiven i sjökortet. Man vill inte ha en massa båtar för nära oljeriggarna. Jag hade ingen aning om att det var så många oljeriggar här nere. Jag trodde att dom låg alla i norra Nordsjön. Det är fortfarande en helt problemfri resa. Men tyvärr väldigt dåligt med vind. Det är motorgång som gäller.

Jag har inte haft något nattpass i natt, utan gick på vid halv 7. dom är snälla mot gubben. Jag sover som en stock om nätterna, vilket förvånar mej. Jag trodde det skulle bli orolig sömn med motorljud och sängen som aldrig står still. Nu börjar man längta efter att känna fast mark under fötterna. En promenad skulle sitta fint. Det skulle behövas en motionscykel ombord. Speciellt när man har en sådan här kock ombord. Gårdagens middag bestod av pasta med köttfärssås. Det smakar fint med flöde även i en sådan sås. Nästa resa ska jag se till att det inte blir så mycket grädde inhandlat.

Vi har nu tagit beslut att gå genom Kielkanalen, och kommer att vara framme i Brunnsbuttel där kanalen börjar i morgon förmiddag. Det blir perfekt eftersom man inte får åka i kanalen på natten. Vi kommer då att landa på själland onsdag morgon, och där kliver jag och Örjan av och tar oss hem till Oxelösund. Sedan fortsättar Ole och Ole till Grenå på egen hand.

I går blev vi vittne till en sjöräddningsaktion. Vi hörde ett nödrop på radion och kunde följa vad som sades. Det var tydligen en dykare som försvunnit. Någon timme senare kom vi till platsen som låg rakt i vår kurs. Ett fartyg från Stena Line hade stannat på platsen och hjälpte sjöräddningshelikoptern som cirkulerade runt och spanade ner i vattnet. Vi anropade på radion för att fråga om vi skulle ta en annan kurs eller hjälpa till på något sätt. Svaret blev att vi skulle fortsätta genom området, men hjälpa till att hålla utkik. Helikoptern cirkulerade runt oss flera gånger och vi var samtliga uppe på däck och spanade ner i vattnet. Det verkade inte som dom hittade dykaren, i alla fall kunde vi inte se eller höra något om det.

Det var med en dämpad stämning vi fortsatte bort från området. Håll med om att det låter konstigt att man tappar bort en dykare.



2007-04-24 | God morning Kielkanalen

Hit anlände vi kl 6,00 på morgonen. Då förstår ni att vi gått natt på infarten till den här hårt trafikerade kanalen.

Vi har tvekat om vilken väg vi ska gå, men äntligen tog vi det slutgiltiga beslutet att gå via Kielkanalen till Korsör på Själland i Danmark. Jag vet inte varför alla har haft så svårt att ta beslut. Nu är alla överens om att det är det enda vettiga beslutet. Att vi först planerade att gå till Göteborg var egentligen endast för att Örjan och jag skulle lättare ta oss hem. Men eftersom jag har en så jävla bra kompis (Lasse Svalberg) så hämtar han oss med bil i Korsör. Det är inte lätt att åka hem med tåg eller buss. Vi har säkert 100 kilo packning som ska med hem. Örjan har lånat ut massor med grejor som livflotte, gennaker och annan säkerhetsutrustning mm. Om vi inte får det med hem blir det bara en jävla massa besvär att få hem det senare.

Och det dröjer inte länge förrän vi ska segla hem två båtar till.

På vår resa över Nordsjön i går var det fortfarande ingen vind. Så det var som vanligt bara att köra på med dieselspinnackern. Det känns som om vi alla har gett upp om att få segla på riktigt, men jag kan själv inte fatta att man kan gå så länge utan tillräcklig vind för att segla.

Vi fick i går inte se några delfiner, men vi såg säkert 20 sälar som nyfiket tittade upp ur vattnet på oss. Jag tycker det är konstigt att se sälar så långt ut i havet. Vi kunde inte se land runt om oss. Jag har alltid trott att sälar finns runt kobbar och skär i ytterskärgården, men när vi kollade på sjökortet hade dom säkert minst 6 distansminuter till närmaste kobbe.



Det ända dramatiska som hände under gårdagen var att vi fick besök av den tyska kustbevakningen. Dom dök upp i ett stort fartyg och lade sig bakom oss i minst 45 minuter. Naturligtvis undrade vi vad dom gjorde, men sen satte dom en gummibåt i sjön och tog fart mot oss. Ombord äntrade två lite halvbarska män i uniform och pistol som sa att dom ville kolla vår identitet. Det var bara att leta fram våra pass och visa dom, men vi förstod att problemet var egentligen mest att båten saknade namn. Efter att Ole visat kvitto och fartygshandlingar på båten var det inga problem, utan dom lämnade oss med ett betydligt gladare ansiktsutryck än dom kommit med. Örjan erbjöd dom en kortlek med Båt o Motors logga på som minne av oss, men dom avböjde med hänvisning till muta. Fan vad tråkigt att vara statsanställd. Jag smugglade ner kortleken i den enes väska utan att han såg det. Undrar om dom sitter och spelar poker nu med en kortlek som det står Båt o Motor på.

I går gjorde vi om passlistan så att Ole o Ole tog passet 10-02 och därefter tog Örjan och jag över. Resan in mot Kielkanalen var den mest händelserika etappen hittills på resan. Det var många fartyg som vi mötte, åkte om eller blev omkörda av. Ole o Ole var nära at krocka med en fiskebåt som korsade vår kurs utan att ta någon som helst notis om oss. Ole John var tvunget att gira fullt styrbord för att undvika en kollision, och när grabbarna väl fick se den ensamma skepparen på båten, så såg dom att han var fullt upptagen med att ordna med näten ombord, och hade ingen kontroll över båten på en stund. Nu ordnade det sig bra eftersom våra danska vänner hade "koll på läget" och kunde undvika en olycka.

När Örjan och jag tog över kommandot blev det också intressant, även om vi inte blev inblandade i någon krissituation. Eftersom det är så många fartyg som trafikerar denna sträcka, fick vi verkligen nytta av radarn ombord. Det var absolut kolsvart och även tjock dimma, så båtarna såg vi kanske först på 50 meter. Då var det riktigt bra att se dom på radarn 4 distansminuter tidigare. Jag skulle inte gå här utan plotter över huvud taget, men även radarn är ett nyttigt hjälpmedel. Vi höll faktiskt på att missa infarten till kanalen, då vi satt och snackade på bryggan med kartplottern inställd på för liten skala. Men Örjan vaknade till och fick se att vi gått för långt. Det var bara att vända för att inte hamna i Hamburg.

Slussen i Brunnsbüttel består av två slussar. En gammal och en ny. Vi visste inte vilken vi skulle ta, men efter att titta i vår bok "the Yachtsmans bibel" över Nordsjön kunde vi hitta anropskanalen på VHFen till slussvakten. Det var kanal 13 och efter att snacka med dom fick vi instruktioner att gå in i den gamla slussen. Slussningen i sej själv blev otroligt odramatisk. Nivåskillnaden var kanske ca 5 centimeter. Vi var beredda på en stark ström när slussportarna öppnades, men det var som att pissa i Atlanten. Det var med en skammens rodnad vi släppte våra kraftiga tag om tamparna. Men om vi hade varit här en annan tid på dygnet, kanske höjdskillnaden varit 3 meter. Kanske dags att läsa på?

Efter slussningen började vi leta efter en mack att tanka på. Båten har två tankar på vardera 325 liter men eftersom vi har åkt så mycket motor måste vi tanka. På vänster sida om kanalen hittade vi en Esso skylt som vi tog riktning mot. När vi angjort bryggan så kunde vi konstatera att vi var tvungna att vänta till kl 8 innan dom skulle öppna. Klockan var 6.30 så det var bara att vänta. Jag tyckte först att det var för jävligt att behöva vänta så länge, men efter att tänkt efter en stund måste jag erkänna att det är OK att vänta 1,5 timme på soppa när man färdas över havet så länge. Prick klockan 8 kom en kille till macken och vi tankade i 564 liter diesel. Det kan låta mycket, men med tanke på att vi gått 107 timmar med motorerna är det helt okey. Det blir ca 0,7 liter per distans vilket alla som har en motorbåt kan bli avundsjuka på. Speciellt om man har en båt som är 44 fot lång och väger över 11 ton.

Kielkanalen är ett riktigt stort dike. Ca 54 distansminuter lång. 100- 160 meter bred, och ca 12 meter djup. Den trafikeras rikligt med handelsfartyg upp till 150 meter långa. Dessutom är det ett stort antal fritidsbåtar som går på kanalen, men nu är det naturligtvis lågsäsong. Trots det såg vi ganska många segel och motorbåtar där. En stor motoryacht med svensk flagga hejade vi på.

Det var för mej en ny upplevelse att åka på kanalen. Det var många färjor som gick över kanalen, men det mest ovanliga var en luftburen linfärja som hängde under en bro. Vi tog kort som jag hoppas att vi kan lägga ut på hemsidan.

Tyvärr råkade ut för en olycka på resan i kanalen. Eftersom den är så hårt trafikerad försökte vi att hela tiden ligga så nära styrbords sida som möjligt. Vi kör båten hela tiden med en motor för att få en så bra bränsleekonomi som möjligt. Vi försöker att köra varje motor lika mycket för att Ole inte ska komma hem och ha 100 timmar mer på den ena motorn. Vid det här tillfället låg vi ca 5 meter från kanalstranden. Vi startade den motorn som var avslagen , och när vi bytte driften mellan motorerna hängde inte autopiloten med. Resultatet blev att båten svängde kraftigt mot styrbord och körde rakt upp i kanalkanten. Som tur var hann Örjan slänga sig på reglagen och slå back. Trots det hann vi gå på grund, dock inte så kraftigt att vi bedömer det som båten blivit skadad. Det var inte roligt för Ole "John" som är så otroligt stolt över sin nya båt. Men jag är övertygad om att det inte har blivit någon större skada på båten. Och Ole verkar inte så nedslagen längre. Han är medveten om att något kan hända på en så här lång resa. Men visst tycker vi alla det är trist. Vem som slog över motorerna kommer vi inte att berätta. Vem som helst av oss kunde göra samma miss. Vi har alla lärt oss något av olyckan. Nu slår vi av autopiloten vid liknande manövrar.

Nu är klockan redan 7 på kvällen. Örjan och Ole "Nils" håller på att laga middagen. Det blir mörbradböf med pesto och hvidlök.

Fan vet om jag törs äta det. Men den risken tar jag nog om vi har något av vinet kvar.

God morning Denmark

Den sista etappen på vår resa blev även den problemfri. Efter att kunnat slussa ut på kvällen ur Kielkanalen styrde vi upp mot Själland i Danmark. Trafiken på stora Bält är intensiv. Betydligt värre än engelska kanalen, så även här får man vara uppmärksam på radarn.

Det är även ganska strömt på vissa delar av sträckan, men vi hade tur och fick åka ganska mycket med strömmen. Ole o Ole tog första nattpasset och Örjan och jag tog över vid halv två på natten. Jag sov tyvärr när vi gick under Stora Bältbron, men grabbarna berättade att det var en mäktig upplevelse. Då vi låg väldigt bra till i tid bestämde vi att gå upp till Kalundborg i stället för att hitta en kajplats vid Korser. På så sätt fick Danskarna kortare sträcka till Grenå som är deras hemmahamn.

Vi gled in till kajen i Kalundborg vid fyratiden på morgonen, och det var skönt att kliva av och känna fast mark under fötterna för första gången på 5 och ett halvt dygn. Örjan och jag tog en rejäl promenad runt hamnen för att få röra på kroppen. Sedan gick vi och lade oss för sista gången på de här resan.

När vi vaknade vid åttatiden och ringde till Lasse berättade han att han startat hemifrån redan vid tvåtiden på natten och redan var på bron till Köpenhamn. Nu fick vi bråttom att packa ihop våra grejor.

Vi valde att lämna livbåten kvar på båten då det är ganska svårt att få ut den ur facket i aktern utan att den faller ner i vattnet. Man behöver en jolle för att det ska gå bra. Det blev ganska mycket grejor ändå som vi skulle lasta i bilen för att ta med hem. Tur att Lasse var så bussig att hämta oss här nere, det hade inte varit roligt att försöka frakta hem allt med tåg.

Det var med blandade känslor vi tog adjö av våra danska vänner. Vi har haft väldigt trevligt tillsammans på båten. Tyvärr misslyckades vi med att lära dom att snusa, men vi lärde dom att säga "TJENA,HUR Ä LÄGET" på svenska i alla fall. Jag är säker på att vi kommer att träffa dom igen. Eftersom dom bägge två är intresserade av jakt, ska vi se om vi inte kan fixa så dom får komma till Sörmland på en älgjakt. Älg finns inte i Danmark, så det kan bli en upplevelse för dom.

Det var riktigt skönt att komma hem till Ann-Kristin och katten. Det känns faktiskt som om man har varit borta längre än en vecka.

Jag vet inte var gränsen går för att man ska få kalla en segling för en långsegling, men det här var den längsta resa som jag har gjort i en fritidsbåt. Det hade kanske varit bättre om vi haft lite hårdare väder, så jag fått lära mej att hantera det innan jag själv ger mej ut som skeppare på en sådan här resa. Men jag har i alla fall fått en riktig utbildning i navigation och mörkersegling. Jag är väldigt imponerad av hur båten uppför sig på havet, och man kan inte ha det bekvämare ombord.

På infarten till Kielkanalen blev vi omkörda av ett riktigt stort fraktfartyg, och stora svallvågor kom inrullandes snett bakifrån. Alla som varit i en båt vet att det är det värsta som finns när vågorna kommer den vägen till en båt. Men den här tvåskrovsbåten tog vågorna hur lätt som helst. Örjan och jag hade varsin kaffekopp stående på bänken uppe på bryggan, och dom stod kvar när vågorna hade gått förbi. Hade det varit en vanlig segelbåt hade dom farit i golvet direkt.

Att man dessutom har hytterna separerade från salongen innebär att man får sova utan att störas när andra sköter seglingen. Det finns alltid någon avskild plats om man vill dra sig tillbaka med en bra bok. Matlagningen fungerar utmärkt även om det är vågor, i en vanlig båt brukar man vara helt utlämnad till smörgås vid färd i vågor. Att det även finns tre toaletter med dusch gör det inte sämre.

Våran reklamslogan "Lagoon ditt hem på havet" är faktiskt berättigad, och att man sen kan hålla en bra fart på hemmet är ju umärkt.

Av er som får de här resebreven av mej är det några som redan har beställt en Lagoon av oss. Mitt råd till er är att försöka vara med på hela eller delar av hemresan med er båt. Det man lär sig på en sådan här resa har man stor nytta av när man seglar på hemmavattnen.

Till alla andra ger jag rådet att så fort som möjligt beställa en egen båt, och om ni inte har stålarna till det så glöm inte att lämna in tipset.

Hälsningar från hela besättningen på den Danska Lagoon båten Argonaut.

Genom Roland